utvärdering

så har det gått några veckor utan bil, inklusive tre veckor på nya jobbet.
Vad kan man säga?
Det är jobbigt, det är det absolut. Om jag bara haft samma energi som jag har mina piggaste dagar så hade det nog inte varit några problem - som i måndags då jag, direkt efter jobbet, hämtade cykelkärran hemma och cyklade och storhandlade, åkte hem och lagade mat och sedan direkt åkte och klättrade. Det var en bra dag, men utgången av en sådan dag är att jag kanske bara får sex timmars sömn vilket är alldeles för lite för mig och det känns inte riktigt som att jag får chansen att återhämta mig under resten av veckan utan att göra avkall på t.ex. matlagning.

Rent tidsmässigt så är det nog inte så illa som jag trodde - jag tog tid en morgon och fick det till precis under 40minuter (inkl stoppljusen osv) och sträckan blev lite drygt 15km. Sedan tillkommer ombytestid och att duscha så jag brukar räkna ungefär 60min per väg. Om jag skulle åkt kollektivt så skulle själva resan tagit lite drygt 50min och sedan tillkommer väntetid vid första hållplatsen, att gå dit osv. Kontentan blir nog att i matchen kollektivtrafiken vs cykeln så blir det ungefär lika, bortsett från alla fördelar cykeln ger - t.ex. har jag än så länge inte kommit på tanken att ge mig ut att springa på kvällen.

Däremot fick jag punktering på lunchen i veckan då jag skulle åka och köpa mat. Jag vet inte riktigt hur, men när jag skulle cykla tillbaka så fanns det ingen luft i framhjulet. Men, förberedd som jag är, så har jag alltid extraslang mm med mig på min pendling och det är knappt jag kan belöna mig själv tillräckligt för att ha lärt mig den läxan sedan då vi skulle ut och cykla tandem men aldrig kom iväg pga punktering. Däremot är jag allt utom händig och smidig när det gäller att byta slang - det tar ganska lång tid, dock är det åtminstone utan några svordomar, det tar bara ganska lång tid.

En annan sak är riskerna som finns med att cykla. Efter bara tre veckors cyklande så är jag mer eller mindre övertygad om att det bara är en tidsfråga innan jag är med om en olycka. Även om jag mestadels cyklar på ganska fredliga cykelvägar så känns både innerstan och sisjön tillsammans med fotgängare utspridda längs hela sträckan som potentiella olycksplatser. Dessutom har jag insett att min körstil är av den något aggressivare typen - kanske för att jag irriterar mig över många bilisters obetänksamhet när de blockerar cykelvägar i korsningar eller inte ens ser åt cykelvägarnas håll innan de korsar dem. Däremot brukar jag, så visuellt jag kan genom handvinkningar och bugningar, tacka de som tydligt visar att de har uppmärksammat mig. För att dra det hela till sin spets så hade jag önskat mig en hatt som jag hade kunnat lyfta på som tack, respektive en air zound III för de andra.

Helgernas större aktiviteter har än så länge löst sig genom en bil vi periodvis haft ståendes hos oss (medan ägaren varit utomlands) respektive sunfleet. Båda har såklart fungerat utmärkt, även om det tog 40min att ta sig ut från den bilpool vi valde att hyra vår sunfleet bil ifrån pga bilköer. Dessutom har vi gjort ett besök på återvinningscentralen, ikea samt bauhaus med tandem + cykelkärra, vilket för övrigt fortfarande är en oslagbar kombination.

Kontentan blir väl lite att jag fortfarande inte är övertygad att jag kommer orka cykla överallt hur länge som helst, men att jag förhoppningsvis åtminstone kommer sköta vardagsbestyren med cykel.

Justja, en annan sak är ju ämnesomsättningen - helt ärligt så är jag konstant hungrig trots att jag fyller lunchlådorna till bredden. Att äta ute resulterar bara i att jag lämnar stället hungrig och att cykelturen hem blir ganska orkeslös. Det, tillsammans med min dåliga vardagsmatplanering, trötthet och sällsamma matlagning gör det hela till något av ett problem. Nåväl, allt borde kunna lösas med lite vilja och lite tid..