Igår skulle jag och m ta premiärturen tillsammans - det är vi som siktar på vättern nästa år. Vi cyklade hem till honom från jobbet, jag på tandemen, han på sin vanliga cykel. Ungefär 10m från mål så känns det som att bakdelen av cykeln svajar lite, och tänker att det är något konstigt med lagret där bak som jag har grejat lite med. Ungefär 10m senare inser jag att jag har fått punktering. 10m från mål, 10m från att jag och m ska ta vår premiärtur.
Men visst, ingenting att hänga läpp för - punktering hör ju till vardagen (eller hur det nu var)! M påpekar att han har reparationsgrejer i sin lägenhet, och jag och s följer glatt med upp för att kolla på deras nya fina lägenhet. Han hittar dock bara sina däckavdragningsgrejer, men inga problem - vi går till coop extra en sisådär 10-15min promenad iväg. Sagt och gjort, vi ger oss av med däckavdragare, pump och andra bra-att-ha-grejer med oss. Väl framme hos coop köper vi punkteringslagningslappar, drar av däcket, försöker hitta hålet utan vatten (eftersom det var en ganska stor glasbit som satt i däcket så tänkte vi att vi borde se det), misslyckas med att hitta hålet, jag springer in för att be om en spann med vatten av den-kanske-snälla-coop-personalen. Jag ser dock pantavdelningen där jag letar fram en systembolagspåse som jag fyller med vatten från tvättahänderna-handfatet och springer ut till s och m. Så håller vi på. Försöker hitta den optimala påsen (både till storlek och täthet) samtidigt som vi får ta s:s cykel som något slags bord att ha påsen på. Iaf så hittar vi hålet, lagar det hjälpligt och pumpar - och luften går ur både däcket och oss. Men men, vi har gott om lappar kvar så vi gör ett nytt försök med vattnet i en ny påse på s:s pakethållare. Vi finner dock en lång reva med massa småhål som måste ha varit den verkliga boven. Vi kom fram till att det var meningslöst att försöka laga och övergår till plan B - att köpa en ny slang som vi byter till. Tillbaka in i coop för att inse att de inte säljer slangar, gå till statoil för att höra om de har, men ingen har. Dessutom skulle det ha fått innebära att vi skulle behövt gå tillbaka till m för fler verktyg. Iaf inser vi att det inte blir någonting den kvällen. Istället siktar vi på att s åker hem och hämtar bil + släp medan jag och m går tillbaka hem till m med cykeln, för att sedan spana in matställen. Då fick vi bland annat reda på att pizzerian som stänger kl 21 tydligen har stängt 20.50, när vi var där och ville äta. Och sushi-stället var stängt. Men vi hittade iaf ett ganska trevligt ställe att sätta oss vid där vi belönade oss med god mat och öl, för den som ville ha det.
Motgång och nederlag iaf. Vi hade hypat den där turen i säkert en månad, och så hindrar en punktering oss.
Idag så har jag roat mig med att köra runt (jag var så trött på det, så jag vek mig och tog bilen runt) och leta efter en slang i rätt dimension, vilket tydligen inte var det lättaste. Så även om coop eller statoil skulle ha haft däckslangar igår så skulle de garanterat inte haft rätt. Efter fyra affärer hade jag hittat en slang, medan jag egentligen ville ha två. Väl hemma och efter att ha försökt rengöra däcket efter eventuella farligheter så pumpar jag upp den nya slangen och inser att det är hål på det. Jag vet inte om jag själv har orsakat det, om det var något kvar i däcket ändå, eller om slangen var kass. Iaf så far jag runt till ytterligare en cykelaffär, för att till slut avsluta hos min favoritaffär (som jag ville prova sist för att kolla andra alternativ), vilka givetvis hade massor av den storleken. Dessutom köpte jag nytt däck, för jag orkade inte med att det skulle gå hål på ytterligare en slang.
Så, efter alla de timmarna igår och efter alldeles för många timmar idag, så fungerar det äntligen. Dessutom så har jag ett lite mer racer-däck på där bak nu, vilket jag haft planer på att prova ändå. När vi testade ikväll så var det alldeles för löst pumpat, men det åtgärdades när vi kom hem. Förhoppningsvis så ska det rulla på bra nu. Dessutom har jag förberedd cykelväskan med, förutom pumpen som tidigare fanns där, däckavdragare och extra slang för både fram- och bakhjulet.
blablabla osvosvosvosv, mycket text men det är mest för att det var en lång historia som jag har tröttnat på totalt. Men, i slutändan så tror jag nog att det kommer bli bättre med den här typen av däck. Det är väl lite på test för att se om det mindre däcket klarar av två personer, men han i affären tyckte att han med gott samvete kunde rekomendera det däcket till en tandem (till skillnad från det han förslog från början), och det finns alltid fler tillfällen att cykla.
och rideofhope närmar sig!
Jag är så sjukt hypad.
torsdag 31 juli 2008
fredag 25 juli 2008
likgiltighet
I helgen tappade jag min över sex år gamla mobiltelefon. Jag gick över en timme och letade efter den i skogen där jag hade promenerat. Den innehöll åtminstone en sisådär 50 sms som jag ville spara, och antagligen några hundra telefonnummer. Sms:en är ingenting att göra åt, de flesta telefonnumrena går att få tag på igen. Men det finns ändå ett antal tiotal som jag antagligen inte kommer få tag på igen. De flesta tillhör förvisso folk som jag kanske träffar/pratar med någon gång per år, men det är ändå fullt tillräckligt för att sakna numret. Eller en vän som inte längre lever (vad ska jag öht ha numret till då?).
Kanske är det som att flytta, att det behövs en utrensning ibland för att inte fastna i det gamla.
I måndags cyklade jag och j fem mil med Sävedalens CK. Vi körde på tandem och snittade 31-32km/h och de få som var med var imponerade av oss - även vi själva var förvånade över hur snabbt vi hade cyklat. Iaf så var det roligt, och inte minst j tyckte det var kul så det verkar som att jag har lyckats få med honom på hela tandemgrejen på riktigt nu.
Nytt tandemproblem att lösa: högre utväxling! Vi kunde inte trampa mer än en sisådär 45km/h och det är trist när det känns som att det finns mer att ge i utförslöporna, men att växlarna inte räcker till.
I tisdags insåg jag att tandemens bakhjul glappar lite. Jag tänkte fixa det igår och gjorde nog lite fel, glad i hågen över att få greja lite. Eventuellt har jag förstört lagret lite, men jag tänkte ignorera det och hoppas på det bästa. Iaf så har jag för första gången plockat i sär ett lager, rengjort det hjälpligt, bytt ut några kulor och grejer och fettat in det. Men det är fortfarande som om det är smuts i det. Nåja, det får lösa sig.
I går skrev jag på kontrakt för ett nytt jobb. Jag var i stenungsund och satt på en brygga och åt en tokgod pastagrej och skrev på. Det var trevligt, men jag har ändå lite svårt att förhålla mig till det. Jag borde jubla av glädje, men det känns mest som vilken dag som helst i vardagen. Kanske har jag bytt jobb för ofta, jobbet är inte rätt, eller så är jag helt enkelt trött på att jobba.
Idag ska jag säga upp mig. Det känns lite tokigt, det känns lite för tidigt, men samtidigt så ser jag ingen direkt framtid på det här jobbet i längden heller så varför inte? Mest så känns det. Lite som en vardagsgrej, någonting man gör. Inget speciellt alls.
I eftermiddag ska jag åka till skåne, bland annat med ett vitrinskåp till min syster som har erhållits gratis av några grannar (som för övrigt kallas tanterna på hörnet av en annan granne). I övrigt så hade det varit roligt om vi fått med oss tandemcykeln så man hade kunnat tandemat till stranden eller till hamnen och ätit glass. Hur mysigt och idylliskt som helst.
Kanske är det som att flytta, att det behövs en utrensning ibland för att inte fastna i det gamla.
I måndags cyklade jag och j fem mil med Sävedalens CK. Vi körde på tandem och snittade 31-32km/h och de få som var med var imponerade av oss - även vi själva var förvånade över hur snabbt vi hade cyklat. Iaf så var det roligt, och inte minst j tyckte det var kul så det verkar som att jag har lyckats få med honom på hela tandemgrejen på riktigt nu.
Nytt tandemproblem att lösa: högre utväxling! Vi kunde inte trampa mer än en sisådär 45km/h och det är trist när det känns som att det finns mer att ge i utförslöporna, men att växlarna inte räcker till.
I tisdags insåg jag att tandemens bakhjul glappar lite. Jag tänkte fixa det igår och gjorde nog lite fel, glad i hågen över att få greja lite. Eventuellt har jag förstört lagret lite, men jag tänkte ignorera det och hoppas på det bästa. Iaf så har jag för första gången plockat i sär ett lager, rengjort det hjälpligt, bytt ut några kulor och grejer och fettat in det. Men det är fortfarande som om det är smuts i det. Nåja, det får lösa sig.
I går skrev jag på kontrakt för ett nytt jobb. Jag var i stenungsund och satt på en brygga och åt en tokgod pastagrej och skrev på. Det var trevligt, men jag har ändå lite svårt att förhålla mig till det. Jag borde jubla av glädje, men det känns mest som vilken dag som helst i vardagen. Kanske har jag bytt jobb för ofta, jobbet är inte rätt, eller så är jag helt enkelt trött på att jobba.
Idag ska jag säga upp mig. Det känns lite tokigt, det känns lite för tidigt, men samtidigt så ser jag ingen direkt framtid på det här jobbet i längden heller så varför inte? Mest så känns det. Lite som en vardagsgrej, någonting man gör. Inget speciellt alls.
I eftermiddag ska jag åka till skåne, bland annat med ett vitrinskåp till min syster som har erhållits gratis av några grannar (som för övrigt kallas tanterna på hörnet av en annan granne). I övrigt så hade det varit roligt om vi fått med oss tandemcykeln så man hade kunnat tandemat till stranden eller till hamnen och ätit glass. Hur mysigt och idylliskt som helst.
onsdag 16 juli 2008
ännu mer tandem
ja, det blir ytterligare ett tandeminlägg
lustigt, det känns som att det är det enda jag gör.
iaf så var jag och i ute på en testrunda. rideofhope.se närmar sig och tanken är att jag och i ska ta oss från göteborg till skövde på måndagen, förhoppningsvis(?) dagen efter att jag och j har cyklat halmstad - göteborg. I skövde ska vi antagligen sova, och sedan cyklar vi antagligen hem igen dagen efter, själva.
testrundan gick bra och vi tog oss bortom jonsered, stod och gömde oss under ett träd tills regnet slutade falla, och cyklade sedan tillbaka. I Partille mötte vi ett gäng cyklister som såg ut att vara på väg ut på träningsrunda, varav en hade en hisingens ck-tröja, några jag har funderat på att hänga med någon dag. Dessutom hälsade en lite snyggt på oss, som om vi vore Cyklister, vilket skapade en liten identitetsboost så att vi nästan kände oss som ett par Cyklister ett tag. Iaf så valde jag och i att följa efter. tvärbromsning, en inte alltför smidig vändning och så var vi ute på bilvägen i full fart att försöka hinna ikapp dem. Dessvärre drabbades vi av ett antal rödljus som gjorde att de kom längre och längre iväg, men till slut kom vi ikapp dem och vi möttes av glada miner när vi frågade om vad de gjorde och att vi var lite sugna på att hänga med någon gång. Vi får se, i verkade lite sugen att börja cykla På Riktigt, även om det inte riktigt känns som att vi är i kondition att hänga med i deras tempo ännu.
Oavsett så har jag lite fått upp hoppet om att vi faktiskt ska klara av ride of hope, och att jag kommer klara av alla tre dagarna. På fyra dagar har jag cyklat knappt 15mil på tandem (plus lite på vanlig cykel) och det känns inte jättejobbigt. Å andra sidan är det skillnad på 15mil på fyra dagar och 45mil på tre dagar. och nu precis när jag skrev 45mil på tre dagar så kändes det plötsligt Väldigt Långt.
lustigt, det känns som att det är det enda jag gör.
iaf så var jag och i ute på en testrunda. rideofhope.se närmar sig och tanken är att jag och i ska ta oss från göteborg till skövde på måndagen, förhoppningsvis(?) dagen efter att jag och j har cyklat halmstad - göteborg. I skövde ska vi antagligen sova, och sedan cyklar vi antagligen hem igen dagen efter, själva.
testrundan gick bra och vi tog oss bortom jonsered, stod och gömde oss under ett träd tills regnet slutade falla, och cyklade sedan tillbaka. I Partille mötte vi ett gäng cyklister som såg ut att vara på väg ut på träningsrunda, varav en hade en hisingens ck-tröja, några jag har funderat på att hänga med någon dag. Dessutom hälsade en lite snyggt på oss, som om vi vore Cyklister, vilket skapade en liten identitetsboost så att vi nästan kände oss som ett par Cyklister ett tag. Iaf så valde jag och i att följa efter. tvärbromsning, en inte alltför smidig vändning och så var vi ute på bilvägen i full fart att försöka hinna ikapp dem. Dessvärre drabbades vi av ett antal rödljus som gjorde att de kom längre och längre iväg, men till slut kom vi ikapp dem och vi möttes av glada miner när vi frågade om vad de gjorde och att vi var lite sugna på att hänga med någon gång. Vi får se, i verkade lite sugen att börja cykla På Riktigt, även om det inte riktigt känns som att vi är i kondition att hänga med i deras tempo ännu.
Oavsett så har jag lite fått upp hoppet om att vi faktiskt ska klara av ride of hope, och att jag kommer klara av alla tre dagarna. På fyra dagar har jag cyklat knappt 15mil på tandem (plus lite på vanlig cykel) och det känns inte jättejobbigt. Å andra sidan är det skillnad på 15mil på fyra dagar och 45mil på tre dagar. och nu precis när jag skrev 45mil på tre dagar så kändes det plötsligt Väldigt Långt.
lövgärdet på tandem
I förrgår blev det tandemande igen.
Väldans mycket tandemandenandeandeandan nuförtiden.
Jag tog tandememememen till jobbet, sedan till kaserntorget för att hämta j, därefter cyklade vi hem honom till lövgärdet. Lövgärdet ligger väldigt högt upp. Jag hade hört talas om det tidigare, men haft svårt att föreställa mig det. T.ex. ligger angeredsbron ganska högt upp, och angeredsbron i sig lutar lite sådär lagoma mycket. Därefter ska man cykla upp ovanför tunneln i angeredsänden av bron. Sedan är man i gårdsten. Mitt minne efter det är lite vagt - jag var mest koncentrerad på att försöka överleva. Men jag minns att det var backigt och att j hela tiden glatt sa att det var massa backar kvar, och att de värsta fortfarande var kvar, och i någon slags självbevarelsedrift hade jag svårt att tro på honom. Som tur var (för mig) så är j en starkare cyklist än vad jag är, så jag misstänker han drog det tyngre lastet. Efter att ha lämnat av j, kollat på deras fina lägenhet med två uteplatser och druckit någon liter vatten, så var det dags att ensam cykla hem tandememellellellen till kviberg. Fantastiskt att det kan vara nedförsbacke så långt. Det var sådär alldeles lagom nedför så att man fick lite högre fart än vanligtvis, inte minst för att kompensera för den upprivna cykelvägen som för tillfället var en grusväg.
Vid alelyckan, när jag trött som jag var försökte optimera och minska luftmotståendet genom att hänga mig på barendsen, upptäckte jag en bil komma farandes bakom några buskar på en väg som snart skulle komma att korsa min. Givetvis har bilföraren inte en tanke på att överväga om det kommer en cyklist farandes på den upphöjda cykelvägen utan kör i rask takt ut och ställer sig mitt för cykelvägen. Jag hinner flytta högerhanden till bromsen, börja bromsa, flytta vänsterhanden till bromsen och sedan bromsa med båda bromsarna. Jag har något minne av att jag verkligen verkligen inte orkade hålla på och bråka om vems fel det skulle vara att det blev plåtskador på hans finputsade bil, när han i själva verket mycket väl hade kunnat köra på mig från sidan. men, det gick bra. Uppskattningsvis hade jag väl någon halvmeters marginal när jag väl hade så pass låg hastighet att jag kunde svänga undan och bilföraren hade upptäckt mig och börjat flytta sig lite längre fram för att jag skulle få plats bakom honom. så allt gick bra - jag överlevde och bilen klarade sig undan plåtskador. Fantastiskt. Till och med så pass fantastiskt att bilföraren var tvungen att titta på mig och surt skaka på huvudet när han körde förbi.
Allt som allt blev det en runda på fyra och en halv mil, varav kanske två och en halv själv på tandemememememen. Milen fylls på i benen och snart är det dags för rideofhope.se.
men,
angående slänga trädgårdsavfall så mailade jag en som är någon slags koordinator/ansvarig/nåntingnånting för återvinningscentralerna i göteborg. Han svarade, vänligt nog under sin semester, så här:
Hejsan Daniel!
Nu gav du mig något att fundera på under semestern, jag skall återkomma
med svar lite längre fram på sommaren.
Dina tankar är intressanta och vi skall givetvis ta dem på största
allvar och fundera ut ett lämpligt sätt att hantera detta lite
"delikata spörsmål". Det finns som du förstår en hel del saker att
tänka på när det gäller besökare som kommer gåendes eller cyklandes, på
Alelyckan är det nog inget problem men de andra ÅVC är anpassade för
endast bilar.
Jag hoppas du klarar av din grovsopshantering under sommaren och att vi
kan lösa din frågeställning så snart alla är på plats.
jag är nöjd.
jag är faktiskt fantastiskt nöjd.
även om det inte blir någonting av det så känns det ändå skönt att ha väckt frågan. Uppenbarligen hade hon på kundtjänst inte hört talas om något liknande, och det verkar inte heller som att han-den-ansvariga heller har gjort det. Så det känns ändå bra att ha fått säga vad jag tycker, och att få komma med ett konkret, i mina ögon enkelt, förslag.
Väldans mycket tandemandenandeandeandan nuförtiden.
Jag tog tandememememen till jobbet, sedan till kaserntorget för att hämta j, därefter cyklade vi hem honom till lövgärdet. Lövgärdet ligger väldigt högt upp. Jag hade hört talas om det tidigare, men haft svårt att föreställa mig det. T.ex. ligger angeredsbron ganska högt upp, och angeredsbron i sig lutar lite sådär lagoma mycket. Därefter ska man cykla upp ovanför tunneln i angeredsänden av bron. Sedan är man i gårdsten. Mitt minne efter det är lite vagt - jag var mest koncentrerad på att försöka överleva. Men jag minns att det var backigt och att j hela tiden glatt sa att det var massa backar kvar, och att de värsta fortfarande var kvar, och i någon slags självbevarelsedrift hade jag svårt att tro på honom. Som tur var (för mig) så är j en starkare cyklist än vad jag är, så jag misstänker han drog det tyngre lastet. Efter att ha lämnat av j, kollat på deras fina lägenhet med två uteplatser och druckit någon liter vatten, så var det dags att ensam cykla hem tandememellellellen till kviberg. Fantastiskt att det kan vara nedförsbacke så långt. Det var sådär alldeles lagom nedför så att man fick lite högre fart än vanligtvis, inte minst för att kompensera för den upprivna cykelvägen som för tillfället var en grusväg.
Vid alelyckan, när jag trött som jag var försökte optimera och minska luftmotståendet genom att hänga mig på barendsen, upptäckte jag en bil komma farandes bakom några buskar på en väg som snart skulle komma att korsa min. Givetvis har bilföraren inte en tanke på att överväga om det kommer en cyklist farandes på den upphöjda cykelvägen utan kör i rask takt ut och ställer sig mitt för cykelvägen. Jag hinner flytta högerhanden till bromsen, börja bromsa, flytta vänsterhanden till bromsen och sedan bromsa med båda bromsarna. Jag har något minne av att jag verkligen verkligen inte orkade hålla på och bråka om vems fel det skulle vara att det blev plåtskador på hans finputsade bil, när han i själva verket mycket väl hade kunnat köra på mig från sidan. men, det gick bra. Uppskattningsvis hade jag väl någon halvmeters marginal när jag väl hade så pass låg hastighet att jag kunde svänga undan och bilföraren hade upptäckt mig och börjat flytta sig lite längre fram för att jag skulle få plats bakom honom. så allt gick bra - jag överlevde och bilen klarade sig undan plåtskador. Fantastiskt. Till och med så pass fantastiskt att bilföraren var tvungen att titta på mig och surt skaka på huvudet när han körde förbi.
Allt som allt blev det en runda på fyra och en halv mil, varav kanske två och en halv själv på tandemememememen. Milen fylls på i benen och snart är det dags för rideofhope.se.
men,
angående slänga trädgårdsavfall så mailade jag en som är någon slags koordinator/ansvarig/nåntingnånting för återvinningscentralerna i göteborg. Han svarade, vänligt nog under sin semester, så här:
Hejsan Daniel!
Nu gav du mig något att fundera på under semestern, jag skall återkomma
med svar lite längre fram på sommaren.
Dina tankar är intressanta och vi skall givetvis ta dem på största
allvar och fundera ut ett lämpligt sätt att hantera detta lite
"delikata spörsmål". Det finns som du förstår en hel del saker att
tänka på när det gäller besökare som kommer gåendes eller cyklandes, på
Alelyckan är det nog inget problem men de andra ÅVC är anpassade för
endast bilar.
Jag hoppas du klarar av din grovsopshantering under sommaren och att vi
kan lösa din frågeställning så snart alla är på plats.
jag är nöjd.
jag är faktiskt fantastiskt nöjd.
även om det inte blir någonting av det så känns det ändå skönt att ha väckt frågan. Uppenbarligen hade hon på kundtjänst inte hört talas om något liknande, och det verkar inte heller som att han-den-ansvariga heller har gjort det. Så det känns ändå bra att ha fått säga vad jag tycker, och att få komma med ett konkret, i mina ögon enkelt, förslag.
söndag 13 juli 2008
tandemsöndag
Idag har vi cyklat, vi cyklade över fyra mil. Fyra komma tre nånting, tror jag det blev. På tandem. Det var intressant, bland annat hann vi (jag) bli irriterad på ett helt fotbollslag som stod över hela cykelbanan med packning och allt utanför stenaterminalen. Vi flög fram på vår aluminiumhäst i trettifem knyck med vinden i ryggen, solen i nacken och känslan av oövervinnlighet. All den rörelseenergi som är uppbygd av två personer på en tandem framflygandes i trettifem knyck omvandlades snabbt till så kallad negativ energi som snabbt fördes över till handen som ivrigt klämde på den nyinköpta tutan (en slags manuell huligantuta, skulle man kunna säga). Det gick inte så bra - föga förvånande hjälper inte frustration ett dugg för att flytta ett fotbollslag, här för att spela gothia cup, från en cykelbana, hur ivrigt man än tutar.
Saken upprepades igen utanför operan. Förutsättningarna var desamma - trettifem knyck, vinden i ryggen, solen i nacken, självförtroendet på topp och en folkmassa i vägen. Lika snabbt som förra gången, inte för att jag hade lärt mig från förra gången, tryckte jag minst lika ivrigt på tutan igen - ända tills gummibollen lossnade från tutan och trillade av. Tvärnit och nederlag.
Mitt senaste problem är att jag vill cykla vårt trädgårdsavfall till återvinningscentralen, men man har bara sex gratisbesök hos återvinningscentralerna, därefter kostar det 250kr/besök. Därför vill jag ju såklart ha så mycket skräp som möjligt vid varje besök. Det är svårt när en normalstor cykelkärra bara rymmer en säck.
Det är helt enkelt svårt att försöka leva vuxenliv med trädgårdsarbete samtidigt som man vill vara bilfri. Även om det ekonomiskt funkar att ta en poolbil och köra det samlade avfallet till återvinningscentralen så känns det inte rätt köra dit med bil bara för att det ska funka ekonomiskt - på något sätt känns det fånigt att det i slutändan, i det här fallet, är billigare med bil än med cykel, bara för att normen är att lösa sådana problem med bil. Plötsligt börjar jag förstå cykelentustiaster och deras agg mot dagens samhällsplanering.
Saken upprepades igen utanför operan. Förutsättningarna var desamma - trettifem knyck, vinden i ryggen, solen i nacken, självförtroendet på topp och en folkmassa i vägen. Lika snabbt som förra gången, inte för att jag hade lärt mig från förra gången, tryckte jag minst lika ivrigt på tutan igen - ända tills gummibollen lossnade från tutan och trillade av. Tvärnit och nederlag.
Mitt senaste problem är att jag vill cykla vårt trädgårdsavfall till återvinningscentralen, men man har bara sex gratisbesök hos återvinningscentralerna, därefter kostar det 250kr/besök. Därför vill jag ju såklart ha så mycket skräp som möjligt vid varje besök. Det är svårt när en normalstor cykelkärra bara rymmer en säck.
Det är helt enkelt svårt att försöka leva vuxenliv med trädgårdsarbete samtidigt som man vill vara bilfri. Även om det ekonomiskt funkar att ta en poolbil och köra det samlade avfallet till återvinningscentralen så känns det inte rätt köra dit med bil bara för att det ska funka ekonomiskt - på något sätt känns det fånigt att det i slutändan, i det här fallet, är billigare med bil än med cykel, bara för att normen är att lösa sådana problem med bil. Plötsligt börjar jag förstå cykelentustiaster och deras agg mot dagens samhällsplanering.
onsdag 9 juli 2008
pilotprojekt
jag är i något slags pilotprojekt för att göra mig av med bilen. jag låtsas om att jag inte har den, förutom vid längre utflykter, utan cyklar helt enkelt överallt. det går ganska bra, men jag kan inte sluta irritera mig över att det överhuvudtaget är ett problem - för bara ett år sedan hade jag inte ens bil. egentligen handlar väl det mesta om att jag har blivit alldeles för bekväm av mig, men det upplevs ändå på något sätt som ett problem. målet är iaf att bli av med bilen, och att ersätta den genom att gå med i en bilpool - förhoppningsvis en smidig övergång.
jag skulle nog vilja dela upp mina transporter i tre typer
1) vardagstransporter - pendling till jobbet, affären och liknande.
2) längre resor - hälsa på i stugan utanför lidköping, hälsa på hos föräldrarna i åhus, skidresa osv
3) resten - saker som inte riktigt platsar in. det kan vara liiite för långt, liiite för otillgängligt, liiite för jobbigt
punkt ett löses enkelt - inga större problem så länge det handlar om sträckor upp till ungefär en mil
punkt två löses med poolbil - flexibiliteten blir såklart något sämre, men det känns förhoppningsvis överkomligt
punkt tre känns lite jobbigare. det kan handla om att åka till ikea och handla något skrymmande eller att ha bråttom någonstans eller helt enkelt att ta sig en längre sträcka, men som ändå inte är jättelångt.
i dag skulle jag vara i andra sidan av stan kl 08.30 för en anställningsintervju - beräknat cykelavstånd ~15-16km. det kändes som ett gränsfall. bilen lockade med dess lättillgänglighet och sovmorgon det skulle innebära, men samtidigt så kunde jag ju inte falla så lätt. och cykelturen blev förvånansvärt enkel, trots regn, så jag är oerhört nöjd med beslutet.
det hela kändes som en viktig erfarenhet - även 15-16km innan en anställningsintervju är helt ok att cykla. däremot tvivlar jag på att jag hade känt på samma sätt om det varit snöslask och cykelturen hade tagit 1.5h och jag varit helt slut och irriterad och antagligen på allmänt dåligt humör när jag kommit fram.
det är en väldigt tacksam tid att försöka vänja sig av vid bil. förhoppningsvis lyckas jag bli tillräckligt härdad av långturer inför obekvämare årstider. och förhoppningsvis så blir det normalt att ta cykeln till t.ex. ikea och, om något större inköp önskas, antingen ordna med hemleverans eller helt enkelt återvända en annan dag med (pool)bil. saker och ting blir lite omständligare, men det är väl så livet får vara ibland. jag har ju min tandem för att kompensera eventuella tråkigheter! eventuellt skulle jag kunna ta tandemen till ikea för att kompensera för tråkigheten att behöva åka dit igen för att hämta eventuella prylar som inte går att få hem på cykel.
jag insåg dock precis att det mesta skulle gå att lösa med cykelkärra. jag har tänkt mig att en cykelkärra skulle lösa många transportproblem, men först nu när jag börjar fundera mer och mer, så inser jag att jag faktiskt skulle kunna få hem en billybokhylla på en cykelkärra, antagligen utan större problem. till och med en säng kanske skulle kunna funka. nästa större sak vore väl en soffa, och de få tillfällena jag köper en soffa får väl motivera att jag fixar hemtransport, hyr bil eller tar det med en bilpoolsbil + släp. det samma gäller givetvis sängen också.
dessutom, när jag tänker mig cykla stora, tunga, otympliga saker så relaterar jag ändå bara till när jag på mellanstadiet, tillsammans med en kompis, cyklade med en båtcykelkärra (inkl båt, såklart). det var tungt och jobbigt, men det funkade. och jag har svårt att tänka mig att en bokhylla skulle väga mer än en båt.
innan jag hade bil så fick ikea-besök vänta tills mina föräldrar var på besök. nu har jag vant mig vid att ha tillgång till bil, och vill på något sätt ha kvar den friheten. det känns som att jag, åtminstone i tanken, börjar närma mig en bra kompromiss. cyklandet sparar ofta mkt tid om man jämför med kollektivtrafiken, och mkt av friheten man har med bil har man ändå på sätt och vis på sin cykel. samtidigt så kan alla transportproblem lösas med en poolbil (alternativet hyrbil finns ju faktiskt också).
som sagt, sådär egentligen är det ett rätt fånigt problem, men samtidigt så vill jag verkligen komma fram till en bra och hållbar lösning som passar mig, mitt liv och min vardag.
men,
mitt i den här jag-ska-minsann-bli-bilfri-hysterin så vill min eventuella nya arbetsgivare att jag ska ha bil.
[ anledningen till att jag har bil idag är att min nuvarande arbetsgivare kräver(?) det ]
jag vet inte hur jag ställer mig till det. samtidigt som det eventuellt skulle kunna bli ekonomiskt fördelaktigt att plocka ut en tjänstebil, så vill jag ändå gärna leva kvar i tron att det fungerar alldeles utmärkt att leva ett liv med massa vuxenpoäng men ändå inte äga en bil. och även om det finns billigare alternativ så innebär givetvis inte det att den billigare pengen motiverar ett sämre beslut, även om det kan vara lockande.
min eventuella nya chef kom med förslag att man skulle kunna ha en skruttbil ståendes, som inte kostar så mkt. men principen faller om jag skaffar bil, skrutt eller ej, och inte minst så skulle användandet öka om tillgängligheten finns där, och bara det skulle kunna få ett svagare sinne att kunna motivera en bättre, dyrare bil helt utan anledning. då känns det bättre att helt enkelt vara utan och försöka att fylla jobbehovet med en poolbil på något sätt.
det känns ändå ganska skönt att skriva lite kring de vardagsproblem jag brottas med. just nu känns det t.ex. givet att jag ska försöka avskaffa mig bilen samt att jag på intet sätt ska låta mig lockas att skaffa bil med min nya anställning som ursäkt. som min (eventuella) nya chef uttryckte sig - vi kan inte låta en sådan detalj stå i vägen för en anställning.
jag skulle nog vilja dela upp mina transporter i tre typer
1) vardagstransporter - pendling till jobbet, affären och liknande.
2) längre resor - hälsa på i stugan utanför lidköping, hälsa på hos föräldrarna i åhus, skidresa osv
3) resten - saker som inte riktigt platsar in. det kan vara liiite för långt, liiite för otillgängligt, liiite för jobbigt
punkt ett löses enkelt - inga större problem så länge det handlar om sträckor upp till ungefär en mil
punkt två löses med poolbil - flexibiliteten blir såklart något sämre, men det känns förhoppningsvis överkomligt
punkt tre känns lite jobbigare. det kan handla om att åka till ikea och handla något skrymmande eller att ha bråttom någonstans eller helt enkelt att ta sig en längre sträcka, men som ändå inte är jättelångt.
i dag skulle jag vara i andra sidan av stan kl 08.30 för en anställningsintervju - beräknat cykelavstånd ~15-16km. det kändes som ett gränsfall. bilen lockade med dess lättillgänglighet och sovmorgon det skulle innebära, men samtidigt så kunde jag ju inte falla så lätt. och cykelturen blev förvånansvärt enkel, trots regn, så jag är oerhört nöjd med beslutet.
det hela kändes som en viktig erfarenhet - även 15-16km innan en anställningsintervju är helt ok att cykla. däremot tvivlar jag på att jag hade känt på samma sätt om det varit snöslask och cykelturen hade tagit 1.5h och jag varit helt slut och irriterad och antagligen på allmänt dåligt humör när jag kommit fram.
det är en väldigt tacksam tid att försöka vänja sig av vid bil. förhoppningsvis lyckas jag bli tillräckligt härdad av långturer inför obekvämare årstider. och förhoppningsvis så blir det normalt att ta cykeln till t.ex. ikea och, om något större inköp önskas, antingen ordna med hemleverans eller helt enkelt återvända en annan dag med (pool)bil. saker och ting blir lite omständligare, men det är väl så livet får vara ibland. jag har ju min tandem för att kompensera eventuella tråkigheter! eventuellt skulle jag kunna ta tandemen till ikea för att kompensera för tråkigheten att behöva åka dit igen för att hämta eventuella prylar som inte går att få hem på cykel.
jag insåg dock precis att det mesta skulle gå att lösa med cykelkärra. jag har tänkt mig att en cykelkärra skulle lösa många transportproblem, men först nu när jag börjar fundera mer och mer, så inser jag att jag faktiskt skulle kunna få hem en billybokhylla på en cykelkärra, antagligen utan större problem. till och med en säng kanske skulle kunna funka. nästa större sak vore väl en soffa, och de få tillfällena jag köper en soffa får väl motivera att jag fixar hemtransport, hyr bil eller tar det med en bilpoolsbil + släp. det samma gäller givetvis sängen också.
dessutom, när jag tänker mig cykla stora, tunga, otympliga saker så relaterar jag ändå bara till när jag på mellanstadiet, tillsammans med en kompis, cyklade med en båtcykelkärra (inkl båt, såklart). det var tungt och jobbigt, men det funkade. och jag har svårt att tänka mig att en bokhylla skulle väga mer än en båt.
innan jag hade bil så fick ikea-besök vänta tills mina föräldrar var på besök. nu har jag vant mig vid att ha tillgång till bil, och vill på något sätt ha kvar den friheten. det känns som att jag, åtminstone i tanken, börjar närma mig en bra kompromiss. cyklandet sparar ofta mkt tid om man jämför med kollektivtrafiken, och mkt av friheten man har med bil har man ändå på sätt och vis på sin cykel. samtidigt så kan alla transportproblem lösas med en poolbil (alternativet hyrbil finns ju faktiskt också).
som sagt, sådär egentligen är det ett rätt fånigt problem, men samtidigt så vill jag verkligen komma fram till en bra och hållbar lösning som passar mig, mitt liv och min vardag.
men,
mitt i den här jag-ska-minsann-bli-bilfri-hysterin så vill min eventuella nya arbetsgivare att jag ska ha bil.
[ anledningen till att jag har bil idag är att min nuvarande arbetsgivare kräver(?) det ]
jag vet inte hur jag ställer mig till det. samtidigt som det eventuellt skulle kunna bli ekonomiskt fördelaktigt att plocka ut en tjänstebil, så vill jag ändå gärna leva kvar i tron att det fungerar alldeles utmärkt att leva ett liv med massa vuxenpoäng men ändå inte äga en bil. och även om det finns billigare alternativ så innebär givetvis inte det att den billigare pengen motiverar ett sämre beslut, även om det kan vara lockande.
min eventuella nya chef kom med förslag att man skulle kunna ha en skruttbil ståendes, som inte kostar så mkt. men principen faller om jag skaffar bil, skrutt eller ej, och inte minst så skulle användandet öka om tillgängligheten finns där, och bara det skulle kunna få ett svagare sinne att kunna motivera en bättre, dyrare bil helt utan anledning. då känns det bättre att helt enkelt vara utan och försöka att fylla jobbehovet med en poolbil på något sätt.
det känns ändå ganska skönt att skriva lite kring de vardagsproblem jag brottas med. just nu känns det t.ex. givet att jag ska försöka avskaffa mig bilen samt att jag på intet sätt ska låta mig lockas att skaffa bil med min nya anställning som ursäkt. som min (eventuella) nya chef uttryckte sig - vi kan inte låta en sådan detalj stå i vägen för en anställning.
tisdag 8 juli 2008
början
jag har inte tänk så mycket kring det här med bloggande sådär egentligen.
kanske mest att jag på senare tid har känt ett behov av att dela med mig av oväsentligheter, vilket på något sätt fick mig att tänka på att skriva någon slags blogg.
tanken presenterades för en kär vän som minsann ansåg att han skulle läsa den, om jag började skriva. dagen efter fick jag höra av samma vän att en vän till honom också minsann skulle läsa den. med en sådan uppbackning kunde jag inte annat än skapa den där bloggen och inte minst strunta i att skriva en egen blogg som publiceras på min egen webserver bara för att,
länge leve
enkelheten?
iaf så
har jag köpt en tandemcykel. den införskaffades i söndags.
det var längesen jag hade så mycket förväntningar knutna till införskaffandet av en pryl.
jag vet inte ens varför.
kanske lite forumläsande om hur fantastiskt trevligt man kan ha på en tandem på vätternrundan, när den där bak helt enkelt står för förnödenheter som kakor och liknande under färden. eller konstaterandet att det absolut inte är lättare på en tandem, men absolut roligare.
och livet ska vara roligt.
och ack så roligt det var på premiärturen! lite lagom oseriöst med sång och mänsklig ringklocka resulterade i bugningar från folk vi passerade och fingerpekningar tillsammans med titta-mamma-titta! från barn.
och nu ikväll har jag känt mig som jag tänker mig att min pappa kände sig när jag skaffade mig en gammal bil som han så gärna fick meka med.
justera sadeln, justera styret, justera bromsarna, justera växlarna, putsa lite här, putsa lite där, skruva på den nyinköpta cykeldatorn, rengöra kedjan, olja kedjan, ändra så att tramporna är i takt, pumpa däcken. sedan kom regnet. men jag fortsatte lite till ändå, mest för att det var svårt att sluta.
den kändes som min precious, och på något sätt är det roligare att försöka göra den betydligt mer slitna tandemen fin än min fortfarande ganska nya allt-i-allo-cykel fin.
förresten,
sa jag att bloggen nog kommer handla om en del cyklande?
kanske mest att jag på senare tid har känt ett behov av att dela med mig av oväsentligheter, vilket på något sätt fick mig att tänka på att skriva någon slags blogg.
tanken presenterades för en kär vän som minsann ansåg att han skulle läsa den, om jag började skriva. dagen efter fick jag höra av samma vän att en vän till honom också minsann skulle läsa den. med en sådan uppbackning kunde jag inte annat än skapa den där bloggen och inte minst strunta i att skriva en egen blogg som publiceras på min egen webserver bara för att,
länge leve
enkelheten?
iaf så
har jag köpt en tandemcykel. den införskaffades i söndags.
det var längesen jag hade så mycket förväntningar knutna till införskaffandet av en pryl.
jag vet inte ens varför.
kanske lite forumläsande om hur fantastiskt trevligt man kan ha på en tandem på vätternrundan, när den där bak helt enkelt står för förnödenheter som kakor och liknande under färden. eller konstaterandet att det absolut inte är lättare på en tandem, men absolut roligare.
och livet ska vara roligt.
och ack så roligt det var på premiärturen! lite lagom oseriöst med sång och mänsklig ringklocka resulterade i bugningar från folk vi passerade och fingerpekningar tillsammans med titta-mamma-titta! från barn.
och nu ikväll har jag känt mig som jag tänker mig att min pappa kände sig när jag skaffade mig en gammal bil som han så gärna fick meka med.
justera sadeln, justera styret, justera bromsarna, justera växlarna, putsa lite här, putsa lite där, skruva på den nyinköpta cykeldatorn, rengöra kedjan, olja kedjan, ändra så att tramporna är i takt, pumpa däcken. sedan kom regnet. men jag fortsatte lite till ändå, mest för att det var svårt att sluta.
den kändes som min precious, och på något sätt är det roligare att försöka göra den betydligt mer slitna tandemen fin än min fortfarande ganska nya allt-i-allo-cykel fin.
förresten,
sa jag att bloggen nog kommer handla om en del cyklande?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
