lövgärdet på tandem

I förrgår blev det tandemande igen.
Väldans mycket tandemandenandeandeandan nuförtiden.
Jag tog tandememememen till jobbet, sedan till kaserntorget för att hämta j, därefter cyklade vi hem honom till lövgärdet. Lövgärdet ligger väldigt högt upp. Jag hade hört talas om det tidigare, men haft svårt att föreställa mig det. T.ex. ligger angeredsbron ganska högt upp, och angeredsbron i sig lutar lite sådär lagoma mycket. Därefter ska man cykla upp ovanför tunneln i angeredsänden av bron. Sedan är man i gårdsten. Mitt minne efter det är lite vagt - jag var mest koncentrerad på att försöka överleva. Men jag minns att det var backigt och att j hela tiden glatt sa att det var massa backar kvar, och att de värsta fortfarande var kvar, och i någon slags självbevarelsedrift hade jag svårt att tro på honom. Som tur var (för mig) så är j en starkare cyklist än vad jag är, så jag misstänker han drog det tyngre lastet. Efter att ha lämnat av j, kollat på deras fina lägenhet med två uteplatser och druckit någon liter vatten, så var det dags att ensam cykla hem tandememellellellen till kviberg. Fantastiskt att det kan vara nedförsbacke så långt. Det var sådär alldeles lagom nedför så att man fick lite högre fart än vanligtvis, inte minst för att kompensera för den upprivna cykelvägen som för tillfället var en grusväg.
Vid alelyckan, när jag trött som jag var försökte optimera och minska luftmotståendet genom att hänga mig på barendsen, upptäckte jag en bil komma farandes bakom några buskar på en väg som snart skulle komma att korsa min. Givetvis har bilföraren inte en tanke på att överväga om det kommer en cyklist farandes på den upphöjda cykelvägen utan kör i rask takt ut och ställer sig mitt för cykelvägen. Jag hinner flytta högerhanden till bromsen, börja bromsa, flytta vänsterhanden till bromsen och sedan bromsa med båda bromsarna. Jag har något minne av att jag verkligen verkligen inte orkade hålla på och bråka om vems fel det skulle vara att det blev plåtskador på hans finputsade bil, när han i själva verket mycket väl hade kunnat köra på mig från sidan. men, det gick bra. Uppskattningsvis hade jag väl någon halvmeters marginal när jag väl hade så pass låg hastighet att jag kunde svänga undan och bilföraren hade upptäckt mig och börjat flytta sig lite längre fram för att jag skulle få plats bakom honom. så allt gick bra - jag överlevde och bilen klarade sig undan plåtskador. Fantastiskt. Till och med så pass fantastiskt att bilföraren var tvungen att titta på mig och surt skaka på huvudet när han körde förbi.

Allt som allt blev det en runda på fyra och en halv mil, varav kanske två och en halv själv på tandemememememen. Milen fylls på i benen och snart är det dags för rideofhope.se.




men,
angående slänga trädgårdsavfall så mailade jag en som är någon slags koordinator/ansvarig/nåntingnånting för återvinningscentralerna i göteborg. Han svarade, vänligt nog under sin semester, så här:

Hejsan Daniel!

Nu gav du mig något att fundera på under semestern, jag skall återkomma
med svar lite längre fram på sommaren.

Dina tankar är intressanta och vi skall givetvis ta dem på största
allvar och fundera ut ett lämpligt sätt att hantera detta lite
"delikata spörsmål". Det finns som du förstår en hel del saker att
tänka på när det gäller besökare som kommer gåendes eller cyklandes, på
Alelyckan är det nog inget problem men de andra ÅVC är anpassade för
endast bilar.

Jag hoppas du klarar av din grovsopshantering under sommaren och att vi
kan lösa din frågeställning så snart alla är på plats.


jag är nöjd.
jag är faktiskt fantastiskt nöjd.
även om det inte blir någonting av det så känns det ändå skönt att ha väckt frågan. Uppenbarligen hade hon på kundtjänst inte hört talas om något liknande, och det verkar inte heller som att han-den-ansvariga heller har gjort det. Så det känns ändå bra att ha fått säga vad jag tycker, och att få komma med ett konkret, i mina ögon enkelt, förslag.