början

jag har inte tänk så mycket kring det här med bloggande sådär egentligen.
kanske mest att jag på senare tid har känt ett behov av att dela med mig av oväsentligheter, vilket på något sätt fick mig att tänka på att skriva någon slags blogg.
tanken presenterades för en kär vän som minsann ansåg att han skulle läsa den, om jag började skriva. dagen efter fick jag höra av samma vän att en vän till honom också minsann skulle läsa den. med en sådan uppbackning kunde jag inte annat än skapa den där bloggen och inte minst strunta i att skriva en egen blogg som publiceras på min egen webserver bara för att,

länge leve
enkelheten?



iaf så
har jag köpt en tandemcykel. den införskaffades i söndags.
det var längesen jag hade så mycket förväntningar knutna till införskaffandet av en pryl.
jag vet inte ens varför.
kanske lite forumläsande om hur fantastiskt trevligt man kan ha på en tandem på vätternrundan, när den där bak helt enkelt står för förnödenheter som kakor och liknande under färden. eller konstaterandet att det absolut inte är lättare på en tandem, men absolut roligare.
och livet ska vara roligt.

och ack så roligt det var på premiärturen! lite lagom oseriöst med sång och mänsklig ringklocka resulterade i bugningar från folk vi passerade och fingerpekningar tillsammans med titta-mamma-titta! från barn.
och nu ikväll har jag känt mig som jag tänker mig att min pappa kände sig när jag skaffade mig en gammal bil som han så gärna fick meka med.
justera sadeln, justera styret, justera bromsarna, justera växlarna, putsa lite här, putsa lite där, skruva på den nyinköpta cykeldatorn, rengöra kedjan, olja kedjan, ändra så att tramporna är i takt, pumpa däcken. sedan kom regnet. men jag fortsatte lite till ändå, mest för att det var svårt att sluta.
den kändes som min precious, och på något sätt är det roligare att försöka göra den betydligt mer slitna tandemen fin än min fortfarande ganska nya allt-i-allo-cykel fin.


förresten,
sa jag att bloggen nog kommer handla om en del cyklande?