att klättra

I fredags klättrade jag upp. det var lite läskigt, även om det såklart inte fanns någonting att oroa sig för. I alla fall så har jag numera ett grönt fint kort som tillåter mig att säkra inomhus. Det hela firades givetvis med lite klättring i trevligt sällskap som sedan avslutades med pizza och film. Själva uppklättringen hade jag lite svårt att förhålla mig till eftersom jag visste så lite om det - jag kunde inte bestämma mig för hur nervös jag skulle vara. Men när jag väl stod där med lappen i handen så påmindes jag lite om känslan jag hade när jag fick den där lappen precis efter uppkörningen - helt enkelt en ganska trevligt känsla över att ha blivit godkänd över något praktiskt. Dock, i relation till hur svårt det var så var känslan helt klart oproportionerlig, men vad gör det.

Klättringen till ära tog jag idag en cykeltur för att kolla lite hur det ser ut i utby/fjällbo när det ändå ligger så nära. Lite otippat träffar jag på http://amprazis.wordpress.com/ som kände igen mig - någonting jag blev lite förvånad över. Jag hade äran att få cykla med honom halmstad-göteborg samt göteborg-skövde under ride of hope. Iaf så har jag till och från funderat lite på honom - han verkar vara en glad, trevlig och framför allt vettig människa, så det var helt klart trevligt att få träffa honom och hans flickvän när de var ute på långpromenad. Det utbyttes telefonnummer så vi kommer nog höras av igen. Om inget annat så pratade han lite om att vara några och cykla hela ride of hope tillsammans. Det lät lockande - tanken har ju redan slagit mig. Dessutom, om det finns några att följa med så är det ju egentligen bara att göra..