nåja, man ska väl känna att man lever, antar jag.
fredag 19 september 2008
inför lidingöloppet
Ikväll var tänkt att bli sista (och första!) distanslöpningen inför lidingöloppet. Förhoppningen låg någonstans mellan 1.30-2h - jag var ute i 1.40-nånting och avverkade knappt 1.9mil. Även om det var sjukt tungt och jobbigt och knäna gjorde ont och fötterna och det mesta kändes allmänt kasst så är jag ändå lite förvånad över att jag höll så pass långt i princip utan att ha löptränat något alls sedan varvet och utan att ha laddat någonting (mer än att har sovit ganska mkt de senaste nätterna). Det känns dock fortfarande mer eller mindre som en omöjlighet att klara 3 backiga mil även om jag ser liiite ljusare på framtiden än vad jag gjorde i går - förhoppningsvis, med lite bättre uppladdning än idag, lite tävlingsadrenalin, lite sportdryck, lite vatten, lite sällskap och mjukare underlag, så kommer jag åtminstone ta mig runt, vilket just nu absolut är mitt mål. Alltså, med alla de bästa förutsättningarna så tror jag att jag kommer, lidandes, ta mig runt, å andra sidan så lyckas aldrig alla goda förutsättningar infinna sig samtidigt, så jag känner mig ganska körd..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar